February 18, 2014 – 7:21 pm
…Jag tittar ut genom fönstret på jobbet. Jag vrider huvudet till höger och ser Kaknästornet och där bakom något som gör att jag blir bländad!? Vadan detta? Fantastiskt hur något så naturligt och självklart som solens strålar verkligen kan värma i hjärtat och skänka ljus i en trött nordbos själ. Man ska vara glad för det lilla.
Efter en helg utan träning kunde jag inte motstå tung styrketräning på måndagsmorgonen innan jobbet trots att ett annat pass var inbokat efter jobbet. Sjukligt desperat att göra av med överskottsenergi eller bara hängiven träningsfantast? Oavsett vad så känner jag att jag ”ligger efter” med träningen. Jag får frågor från människor jag inte känner så väl som ”tränar du nåt?” och från vänner jag inte träffar så ofta ”hur går det med träningen, inte lika mycket längre eller?” Dessa frågor får mig att vilja sparka bakut och jag inser att träningen inte längre är prio ETT i mitt liv, som jag lovat mig själv att det alltid ska vara. På gott och ont såklart. Ibland finns det tusen skäl, eller iaf ett självklart skäl, till att bara stanna hemma i sängen en lördagsmorgon istället för att 9.00 ställa sig på en konditionsmaskin på gymmet, varva Lill-Jansskogens motionsspår 3 gånger för att bränna kalorier eller att på fredagskvällen försöka nå nya personbästa i bänken på gymmet.
Det är inte alltid värt att prioritera träningen, men det kommer alltid i kapp mig när jag inte har gjort det under en period, jag känner mig dålig och inser att jag måste börja fokusera igen. Det här är ju JAG. Träning är MIN grej. Jag blir irriterad på mig själv för att jag inte alltid prioriterar träningen, men samtidigt så vill jag inte missa de där ögonblicken i livet som annars skulle gå mig förlorade och det irriterar mig lika mycket att jag inte bara kan landa i det och njuta.
Vad jag vill säga är att man inte får stå emot att njuta av ögonblicken som ges i livet även om det innebär att man måste rucka på sina egna rutiner som man tror är livsnödvändiga. Man hinner med de också.
Jag vill med de orden om att njuta av även de små sakerna i livet, tillägna detta inlägg till min mammas älskade hund Dalton som igår gick bort i cancer och som är saknad av oss alla. Inte för att han på något sätt var en liten sak i våra liv, men för att vi ska vara tacksamma för det vi har, inklusive de små sakerna.
RIP älskade Nalle.
/L
Killarna; Eddie, Dalton & Gibson
February 14, 2014 – 9:27 am
Imorse tog jag hand om mitt hjärta. Alltså muskeln som pumpar runt blodet i min kropp och som gör att jag existerar.
För första gången på flera veckor sprang jag. Jag kommer inte ens ihåg när senaste jag tog mig ut på en löptur, måste varit sent i höstas runt Djurgårdsbrunn tillsammans med far min. Länge sen var det iaf och adrenalinet susade i kroppen när jag med lätta steg flög över löpbandet. Löpning är ju för många en mardrömsaktivitet och visst är inte det så konstigt, man känner ju att hjärtat och lungor verkligen får arbeta. Vilket jag bara älskar 
Så dagen till ära, Alla Hjärtans Dag och allt kan ni väl tänka en extra gång på era hjärtan och ta hand om er själva och era hjärtan. Ikväll ska jag ta hand om mitt. Men då pratar jag inte längre om muskeln, utan mannen som får denna att slå några extra slag. 
/L
February 11, 2014 – 11:20 pm
Efter en träningslös men händelserik helg med brunch, middagar och födelsedagskalas så kände jag mig minst sagt väldigt pepp på att träna idag trots att en förkylning hänger i luften och man nästan kan ta på tröttheten jag känner. Det får bära eller brista tänkte jag och satte mig på spinningcykeln för ett 45-minuterspass ikväll efter jobbet. Det var asjobbigt men efteråt sååå skönt.
“Vabruari” talas det om och alla runt omkring mig verkar vara förkylda eller allmänt trötta av ingen anledning och saknar solen lika mycket som jag. Men jag passar på och tränat så länge inget bryter ut. Nu håller jag tummarna för att det håller också.
/L
Mammas fantastiska och obligatoriska födelsedagssemlor ❤️ Foto: bror min Johanart.se
February 9, 2014 – 5:45 pm
I torsdags kväll angrep jag musklerna på ett annat sätt, jag fick nämligen massage på Naprapathögskolan. Där får man ca 45 min massage för bara ett par hundralappar. Visserligen är det elever på skolan som utför behandlingen, men jag tyckte det verkade som att killen som tog emot mig visste vad han gjorde. Han gjorde lite tester och
kunde konstatera att mina axlar var ett uns framåtvridna, vilket inte är så ovanligt när man sitter framför en dator i princip hela dagarna i ända. Baksida axlar och lats rekommenderade han mig att fokusera på.
I fredags, under veckans sista pass, körde jag ett styrkepass för bröst, ben och mage och fokuserade på att utföra övningarna med rätt teknik. När jag t ex körde liggande hantelpressar för bröst tänkte jag på att trycka ner axlarna och svanken i bänken. När man kör tungt för bröst är det annars väldigt lätt att man sätter ner fötterna i golvet och svankar vilket kan leda till skador i just svanken. Och när jag gjorde benböjar i smithmaskin så spände jag magen/bålen för att inte tappa hållningen.
Det är ganska lätt hänt att man glömmer tekniken och bara matar på med tunga vikter när man känner sig stark. Men vi ska hålla länge och orka träna hela livet så var rädda om er när ni bygger.
Trevlig söndagskväll!
/L
February 5, 2014 – 7:15 pm
Är på väg till ett 30-20-10 cykelpass på Sats där jag ska möta upp två kompisar, men har gått på tå i några dagar för att jag är rädd att jag blivit smittad av stackars pojkvännen som blivit förkyld igen. Igår kände jag mig jättetrött, men idag mår jag bra och då finns det inga ursäkter.
Preppat med mycket grönsaker och korvstroganoff med extra köttig korv i.
Nu kör vi!
/L
February 3, 2014 – 6:15 pm
… Makes you stronger. Härligt ordspråk tycker jag. Tuffa perioder går vi alla igenom och det som inte direkt tar död på oss tror jag bara gör oss starkare. Vi får mer erfarenheter och blir förhoppningsvis lite klokare på vägen.
Jag har haft en härlig helg med pojkvännen, familj, vänner och träning och har bara grubblat lite över min boendesituation. Som den extroverta person jag är så stöter och blöter jag alltid mina problems diverse lösningar med alla i min omgivning och jag blir faktiskt lite klokare. Att skona omgivningen och i min ensamhet grubbla är inte ett alternativ.
I morse körde jag ett rygg-/axelpass innan jobbet. Tunga marklyft och frivändningar var två av flera övningar som fick endorfinerna att kicka in så härligt på måndagsmorgonkvisten
/L
January 31, 2014 – 8:22 am
En träningsblogg var det jag hade ja! Jag inser att det har varit allt för lite träning på sistone, men det ska det bli ändring på! Jag har väl kanske inte vågat hoppas på att jag faktiskt är helt återställd efter min fyraveckors-förkylning.
Pigg och glad gymtjej är jag igen och har den här veckan kört ett morgonpass med styrka för rygg och axlar, ett 55min spinning puls-pass och ett bröst/ben/rumpa/tricepspass. Arbetsveckan tänkte jag avsluta med ett yogapass innan jag hoppar in i bastun på Sats för att sen åka hem och njuta av en hemmakväll.
Kör hårt! Och ha en underbar helg!
/L
January 30, 2014 – 8:05 pm
Jag har precis bytt jobb där jag trivs som fisken, träffat världens bästa kille som jag är upp över öronen förälskad i och så vitt jag vet så är jag 100% frisk.
Samtidigt ligger jag sömnlös på kvällarna efter timmar av Hemnet-knarkande och diskuterar med alla i min omgivning om riskerna att belåna sig till en bostadsrätt, helst till en sekelskifteslägenhet och helst innanför tullarna… Ska man våga riska även om världsekonomerna spår nedåtgående trend på de ökande bostadspriserna, ska jag flytta ihop med pojkvännen eller helt enkelt försöka få tag på en hyresrätt när jag nu under våren måste lämna lägenheten som jag så fint bor i?
Vad är det som händer? Är det bristen på dagsljus som gör att man överreagerar eller beror det på ett för tillfället relativt instabilt sinne som man lätt hamnar i när större beslut ska fattas? Eller är det bara så enkelt att man är uppvuxen i ett land och i en generation som förväntar sig att få det bästa av allting och att man inte är värd mindre? Ibland blir man bara så less på sina minimala får man väl ändå säga i-landsproblem.
Samtidigt tar det upp hela min värld just nu. Jag försöker titta på det ifrån ett helikopterperspektiv och jag ställer även frågan precis som karaktären Carrie gjorde i Sex&TheCity “Can we have it all?”
/L
January 25, 2014 – 9:40 am
Vad gör man inte för lite sol och värme just nu? Kan det bli mörkare och kallare? Ja, kallare kan det faktiskt bli. Brrr. Jag tvekade iaf inte en sekund när min kompis frågade mig om jag kunde tänka mig att betala 200kr för en hel timme i 33 grader och dagsljus.
Nirvana heter stället på Söder som erbjuder detta och även om jag inte kände mig pigg som förväntat så mådde jag väldigt bra under de där 60 minuterna.
/L
January 21, 2014 – 6:10 pm
Efter tre veckor med en förkylning som aldrig verkar vilja ge med sig så får man ju lätt panik över att tappa kontrollen över ens eget välmående. När jag i vanliga fall känner mig trött eller lite låg så löser jag det med att gå till gymmet och köra järnet. När näsan rinner och halsen kliar en till vansinne är det inte längre ett alternativ.
Fokus flyttas då till något annat som man själv kan ha kontroll över. Något annat än träning som har minst lika stor, om inte större påverkan på hur man mår och känner sig. Nämligen maten man stoppar i sig
Jag tycker att man ska försöka få i sig av alla näringsämnen (protein, fett och kolhydrater) när man tränar men självklart hålla nere på vitt socker och snabba kolhydrater. När man tränar kan man unna sig lite extra och kroppen behöver, enligt min mening en del kolhydrater för att orka prestera. När man inte tränar, som jag inte gör för tillfället, så kan man försöka att undvika kolhydraterna. Jag mår bättre av att undvika mat som gör att jag känner mig uppsvälld och överäten och väljer därför bort kolhydraterna; pasta, bröd och minskar även på intaget av frukt. Istället äter jag fisk, kyckling, kött, ägg, fet yoghurt, keso, ost och nötter. Och till detta massor av grönsaker.
Nedan har vi parmesanköttbullar och rostade grönsaker. Till det en fetaoströra gjord på turkisk yoghurt. Smaklig spis!
/L
