Imorse tog jag hand om mitt hjärta. Alltså muskeln som pumpar runt blodet i min kropp och som gör att jag existerar.

För första gången på flera veckor sprang jag. Jag kommer inte ens ihåg när senaste jag tog mig ut på en löptur, måste varit sent i höstas runt Djurgårdsbrunn tillsammans med far min. Länge sen var det iaf och adrenalinet susade i kroppen när jag med lätta steg flög över löpbandet. Löpning är ju för många en mardrömsaktivitet och visst är inte det så konstigt, man känner ju att hjärtat och lungor verkligen får arbeta. Vilket jag bara älskar

Så dagen till ära, Alla Hjärtans Dag och allt kan ni väl tänka en extra gång på era hjärtan och ta hand om er själva och era hjärtan. Ikväll ska jag ta hand om mitt. Men då pratar jag inte längre om muskeln, utan mannen som får denna att slå några extra slag.
/L