September 24, 2012 – 10:00 pm
2 vilodagar från träning och blogg och det känns som en evighet sen sist! Hoppas ni har haft en lika bra helg som jag?! 
Idag har jag fått kämpa igen och det kändes sååå bra!
Crosstraining på Sats står ju som ni kanske sett på schemat på måndagar numera, vilket är en typ av cirkelträning med styrkestationer som görs med kort vila emellan så att man får upp puls. Speciellt efter en träningsfri helg känns det extra bra med ett sådant pass då verkligen hela kroppen får sig en rejäl genomkörare. Efteråt känner man sig Back On Track efter helgens härligheter. 
Steg för steg håller jag förresten på att bli bättre i höft/ljumske. Jag får trappa upp min löpning med 10% per vecka nu i 4 veckor, med 2km 2ggr i veckan som start som jag gjort i två veckor nu. Idag ökade jag alltså 200meter och ska köra samma sträcka senare i veckan. Först tyckte jag att den här ökningen kändes lite väl mesig, men när min naprapat besvarade min tveksamhet genom att jämföra det med att lägga på 10% i veckan på vikterna t ex i bänkpress så kändes det inte så lite längre Efter upptrappningen har jag fått som maxdistans på 32km i i veckan några månader. Det känns verkligen helt ok då löparsäsongen kan få ta sin start på riktigt igen i vår. Nu prioriterar jag att bli helt bra och minska risken att skadan kommer tillbaka genom att låta det ta tid. Den alternativa träningen som jag sysslar med är inte fy skam heller
/L
September 15, 2012 – 2:46 pm
I morse gick jag upp vid 8, åt frukost och laddade inför dagens träning; en spinning-klass 30 min + en Core-klass 30 min + rehab-övningarna. Corepasset och rehaben kändes piece of cake, men även spinningen kändes faktiskt inte lika jobbig och tung för benen som den brukar, de få gångerna som jag gör det vill jag tillägga 
Det var alltså mitt första spinningpass på mycket länge. Spinning är nämligen en sån där aktivitet som jag vet är väldigt bra, och som jag efter VARJE gång jag kör tänker “Fy vad jobbigt, det måste jag ju börja göra minst en gång i veckan”. Jag vill ju inte att något ska vara så jobbigt att man inte klarar av det! Men det blir ju aldrig så och så dröjer det några veckor, månader, tills man sitter där på cykeln igen och känner exakt samma sak. Konstigt det där. Oavsett vilken typ av förändring man vill uppnå, med träning eller något annat, så måste man över den där tröskeln och ta sig dit där det inte längre är bekvämt. Jag tror att det gäller att stålsätta sig och inte vara så rädd för att det ska kännas jobbigt, för det måste det vara för att komma dit man vill. När man väl är där känns ju det bara fantastiskt och då måste det ju ha varit värt det tänker jag…
Nu ska jag heja på alla som springer Stockholm halvmara! Speciellt på min älskade far!
/L
September 11, 2012 – 8:16 pm
September 3, 2012 – 10:07 pm
Idag är det måndag och då längtar jag lite extra efter att kunna springa igen då jag vet att alla Rundaykompisar sprungit musten ur sig vid Karlberg Slott. Höften känns inte alls bra så jag har bokat en tid hos en naprapat på torsdag och förhoppningsvis kan han konstatera vad det är för fel. Jag håller tummarna för att det är något som bara går att knäcka ut och jag med hoppsa-steg kan ta mig därifrån. Risken är nog rätt stor dock att han säger åt mig att vila, vilket jag i och för sig redan gör från löpningen.
Idag kunde jag i alla fall börja träna igen efter förkylningen! Det har ju blivit en hel del träning på crosstrainern istället för ren löpträning för att inte tappa konditionen för mycket, men jag börjar känna att det är lite ensamt och enformigt även om det är väldigt effektivt. Så idag hade jag bokat ett Crosstraining-pass på Sats, vilket är en cirkelträningsklass där man tränar både kondition och styrka på olika stationer. Det jag gillar förutom att det är varierande, tuff och effektiv träning, är sällskapet. Man skulle para ihop sig två och två och jag tog tag i en tjej som såg ut att vara ungefär i min storlek. Vi pushade varandra och var rätt jämna. Man vill ju inte vara sämre så jag tog i allt jag kunde Jag lyckades dock kasta en medicinboll till henne lite väl hårt så jag gav stackarn en fläskläpp… Pinsamt. Hon vill säkert vara med mig nästa måndag också! Eller inte. Återstår att se.
/L
