Som storasyster till 3 (lillasyster till en), karriärstörstande kvinna och mammas “duktiga flicka” så har man ju lärt sig att prestation är vägen till framgång, bevis på att man duger, och att kunna hantera multi-tasking är en förutsättning för att nå bästa resultat.

Jag är nog inte ensam om att känna att tiden inte räcker till åt allt man vill göra, även om man “bara” har sig själv att tänka på. Eller har vi verkligen det, oss själva att tänka på bara? Många av oss har ju förutom oss själva säkert ett 10, 20, 30-tal personer i sin omgivning som man vill uppehålla en bra relation med och ett heltidsarbete. Jag har dessutom en blogg som också är en träningsblogg, så jag “måste” ju träna också för att ha något att skriva om.

Jag älskar ju allt jag gör, varje dag, och vill hinna med allt. Jag klagar inte över att ha varenda kväll i veckan uppbokad med middagar och träning och jag studsar nästan upp på morgonen för att jag ser fram emot att gå till jobbet.

Men, ja det finns ett men. Jag inser att detta tempo inte kommer hålla i längden om jag inte tar pauser från allt, har stunder då jag inte gör något alls och ibland bara får göra ingenting… Det är bl à därför som blogginläggen här ibland blir mer sällan. Jag vill lära mig att fokusera på en sak i taget och njuta av stunden.

Meditation kan vara svaret. Det testade jag i går morse. Riktig meditation går ut på att man faller i djupsömn fast man fortfarande är vid medvetande. Jag kom inte så långt i går, det dröjer säkert år innan man lyckas, men det var skönt att sitta där och fokusera på en sak, andningen, och kunna stänga av allt annat runt omkring, alla andra tankar.

Vad jag vill få fram är att vi måste lära oss att ha 17 bollar i luften inte alltid är så himla bra och det bästa för oss. Släpp de där bollarna ibland och låt bara en boll ligga orörlig i din hand. Stäng av allt runt omkring dig och bara va.

Ta hand om dig.
/L