Precis som förra lördagen mötte jag upp pappa vid Nybroviken och vi tog oss ut på en långrunda på Djurgården. Jag kände mig väldigt stark, trots Charkismiddag med vännerna igår kväll. I två timmar var vi ute i solen; en timme springandes totalt 10km i olika tempo, och en timme i lugnare tempo. Jag promenerade med pappa en bit på väg hem till honom; vi stannade till, jag träffa nån jag kände på vägen, och vi pratade och filosoferade om ditten och datten.
Jag fick reda på något väldigt hemskt som jag har svårt att släppa. En avlägsen bekant, som jag egentligen inte känner alls, men vet vem det är har tagit sitt liv. Bara det är ju fruktansvärt. Hur kan man må så dåligt att man väljer att ta sitt liv? Vad jag tycker är det värsta är att personen har lämnat tre små pojkar att växa upp och leva sina liv utan sin pappa och med frågan varför? Jag förstår att mannen, pappan till de här stackars barnen, mådde väldigt dåligt och gud vet vad han hade för problem. Det kan vi bara spekulera i. Men trots det så kan jag bara inte förstå hur man kan göra så mot sina närmaste.
Händelsen fick mig att tänka på livet, som jag känner mig tacksam över att få leva, och på alla de människor jag har omkring mig, mina vänner och min familj, som jag är så fruktansvärt rädd om men ändå tar för givet på något sätt. Vad vore mitt liv utan dem? Självklart kan man inte gå runt och oroa sig i förväg för att någon ska försvinna, men jag kan inte ens sätta mig in i en situation där någon av dem inte längre finns. Ännu mindre att någon skulle försvinna med egen vilja. Mot min vilja. Är jag egoistisk som tänker så? Om någon väljer att inte längre leva måste det väl ändå var den personens val? Eller?
Jag tänker ändå att vi måste alla ta ansvar för våra egna liv, göra det bästa av det och våga ändra på något som inte känns bra eller som gör att vi inte mår bra. Det är ju ändå så kort livet.
Vi måste självklart få vara nostalgiska nä vi tänker på det förflutna och också drömma och fantisera om framtiden, men vi får inte glömma bort att våra liv pågår nu. Precis just nu.
/L
Charkisar, tydligen ett mycket bra alternativ som uppladdning för ett långpass!
Vårkänslor hemma hos mig gör mig glad. Ny kudde från H&M Home skymtar i bakgrunden också.
