Kommer ni ihåg konditionstesterna som man hade i skolan; när man fick springa flera varv runt skolan och göra det på kortare tid för att nå ett högre betyg i ämnet gymnastik? Det var i alla fall bland det värsta jag visste, och jag har förstått när jag pratat med mina vänner att jag inte är ensam om att ha de här traumatiserade upplevelserna i minnet. Jag har alltid hållit på med någon slags sport/träning under min uppväxt; gymnastik, innebandy, aerobics och dans och jag älskade alla andra aktiviteter på gympan i skolan trots att jag är bollrädd och inte alls duktig på den typen av sport, men inför de här testerna hade jag bara sån ångest! Vad jag inte förstår och som jag börjat tänka på den senaste tiden är skolans inställning till löpning och logik i att inte ha någon som helst löpträning under terminen för att sen avsluta med att testa elevernas kondition genom att be dem springa 3 varv runt skolan och på tid dessutom! ;) Under gymnasiet försökte jag börja springa ett flertal gånger för att förbättra konditionen och sätta betyget MVG, vilket jag i och för sig gjorde genom mitt absoluta engagemang, men det var aldrig roligt utan bara jobbigt! Nu var det i och för sig några år sen jag gick i skolan, men jag tvivlar på att något på den fronten har ändrats?!

Nu har jag i alla fall en helt annan inställning som ni kanske har förstått med tanke på att jag numera bloggar om aktiviteten i fråga och det känns så skönt att jag kan säga till andra att det går och är aldrig är för sent att börja älska löpning.

Idag hade jag ett litet ärende i Traneberg efter jobbet så det blev det ett 7,7 km pass på 41 minuter dit längs Årstaviken, genom Hornstull, över Västerbron, genom Fredhäll och slutligen över Tranebergsbron. Väldigt vackert.

/L