Är förkyld och har tappat rösten. Tur att man kan göra sig hörd genom att skriva och dessutom i en egen blogg.

Jag fick länken nedan mailad till mig av en person som står mig nära och som jag lyssnar på. Han skrev bara: När du har tid. Jag har bestämt mig. Jag förstod snabbt att filmen handlade om djur och hur de behandlas av deras ägare inom köttindustrin och jag inte skulle komma undan detta.

Jag tittade på filmen och nu sitter bilderna som fastklistrade på mina näthinnor på djur som under slavliknande förhållanden kämpar för sina liv; kalvar som blir sparkade i huvudet, kycklingar som kastas runt och kor som blir stuckna med högafflar i magen och fråntagna sina kalvar, deras bebisar, minuter efter deras födsel. Allt detta för att vi människor ska få vårt kött, smör, vår mjölk och våra ägg.

Ja, ni kanske förstår var detta kommer leda?

Jag har ätit kött och mejeriprodukter hela mitt liv och även om jag såklart har förstått att djur föds upp enbart med syftet att bli föda till oss människor så har jag tänkt att jag, vi människor, behöver animaliskt protein och att en vegetarisk/vegansk kost inte är tillräcklig. Jag har helt enkelt blundat för detta. Ignorerat faktum. Men precis som föreläsaren, eller djurrättsaktivisten i filmen poängterar så är vi ju faktiskt inga köttätare av naturen. Sätter man ner en kaninunge och ett äpple till en tvååring så kommer barnet i 100 fall av 100 äta äpplet och leka med kaninen, inte göra det motsatta.

Jag känner inte att jag är helt påläst om vad det skulle innebära för mig och resten av mänskligheten om vi slutade äta kött och produkter från djurvärlden, men filmen fick mig och pojkvännen att fundera på hur den här världen egentligen fungerar och vad vi kan göra för att om än inte kunna direkt påverka så iallafall lätta våra egna samveten och föregå med gott exempel. Vad vi inte känner att vi kan göra är att lägga locket på och låtsas som att det inte existerar.

Så snälla, ta 70 minuter av er tid och se det här.

/L