Jobbet är igång och kvällarna går i ett med allt annat som man nu måste hinna med på dagens få övriga lediga timmar innan natten nalkar och lite sömn kan vara bra att skrapa ihop för att orka med ytterligare en lång dag. Låter jag bitter? Nej men det är jag verkligen inte. Jag bara förundras lite över hur man brukar hinna med så mycket när man som under resten av året inte är tryggt och skönt instängd i något slags semestervakum?

Lite chockartat känns det att lämna semesterns dagar i långsamt tempo, utan någon to-do lista, inga måsten, inga krav. Jag gillar att vara tillbaka på jobbet, träffa kollegor, göra mitt jobb som jag älskar, men det blir ju så uppenbart vad dygnets timmar är få nu när man varit ledig och bara tagit dagen som den kommit. Haft hur mycket tid som helst

Bara man har en grej inbokad efter jobbet så blir det tajt att få in träningen känns det som nu. Vilket tempo brukar jag leva i egentligen för att hinna med?

Cyklat till och från jobbet, 5 km enkel väg, har jag gjort och visserligen danstränat för ett event som är lite hemligt och jag inte kan avslöja här än

Det känns hemskt att tänka så men på något sätt längtar jag till när vardagen verkligen grabbar tag i mig och jag kommer in i mina vanliga rutiner igen. Men först kanske jag bara ska njuta av detta lugna tempo som gör att allt känns som att det går i slow motion. Snarare än vi tror är det “vanliga” livet igång igen.
/L

Semester