Efter några dagar ute hos mamma i Mariefred tillsammans med familjen, alla syskon, brorsöner och några kusiner känner jag att semester-moodet äntligen håller på att infinna sig igen. Nu är jag ledig i två veckor och jag sitter på tåget över till andra sidan, Göteborg, och ska hänga där några dagar tillsammans med min käre vän Linn.

Det har varit några tumulta dagar för oss i familjen då vår underbara, bara 72 år unga morfar akut fick åka in med ambulans efter att under några dagar haft väldigt svårt att andas. Han blev lagd på intensiven och nedsövd med respirator. Innan de hittade vad det var kunde vi bara tänka ett alternativ; att han skulle vakna, kunna andas helt själv och bli frisk.

Nu vet vi vad det är, han har fått en hjärtklaff utbytt och kommer efter lång tid av återhämtning och rehabilitering bli frisk. Heja morfar, det här fixar du! Snart fikar vi tillsammans allihop i trädgården igen.

Lugn över att morfar kommer bli bra så känns det riktigt härligt att få vara ledig. Det är så skönt att känna att man kan ta dagen som den kommer bara. Igår efter några timmar på sjukhuset tog jag en springtur via utomhusgymmet vid Eriksdalsbadet. Jag känner mig hel och stark, men flåset som man säger är inte riktigt på topp. Utan att sätta press på mig själv och riskera att benhinnorna blir överbelastade igen så måste jag trappa upp löpningen och strategin är att springa oftare och kortare sträckor. Igår blev det 6 km med styrka på mitten.

Linn är en hurtbulle precis som jag så löpardojjorna är nedpackade. Sol, bad, lite träning och avkoppling hoppas jag på de kommande 4 dagarna
/L