Sweet as Candy

Jag hade aldrig något “godislöfte” när jag var liten. Ni vet så där när man fick pengar av sina föräldrar om man inte åt godis på ett år. Jag vet inte varför. Mina föräldrar kanske inte ansåg att jag låg i någon farozon och behövde ett sådant löfte eller så uttryckte väl inte jag min önskan om ett tillräckligt starkt? Jag försökte i alla fall en gång med min dåvarande pojkvän; att han skulle ge mig en tusenlapp om jag höll mig borta från lösviktsgodis under en period. Han förstod inte riktigt vad han skulle få ut av det hela så det blev inget… ;)

Jag är egentligen inte för att tvinga sig själv bort från saker man tycker om. Mat alltså. Det är bättre att äta det man verkligen gillar med måtta istället för att ta bort det helt. Det kan lätt slå över och det man har sagt åt sig själv att sluta äta är det man sen sitter där och vräker i sig. Men jag vill också tillägga att det ibland faktiskt kan vara bra för en att subtrahera något från sitt liv helt och hållet. Bara bestämma sig för att det ska bort. Allt vi stoppar i oss är inte till någon nytta. Vissa saker kan faktiskt vara direkt farliga. Men det är en annan, kanske något mer allvarligare diskussion än denna jag tänker föra här just nu.

Istället för att förbjuda sig själv att äta något speciellt, eller bara onyttiga saker i allmänhet, så tycker jag att det är bättre, och det kommer förmodligen att fungera lättare, om man istället fokuserar på vad man får äta istället. För äta bör vi. Jag brukar tänka är att jag ska äta sådant som kroppen vill ha; behöver på riktigt. Godis är inte ett exempel även om man lätt kan använda kroppens behov som ett argument när man tar köpbeslutet.

Hursomhelst, så har jag två kompisar som vid några tillfällen bestämt att de tillsammans ska sluta äta godis och sötsaker under en tid och den här gången, efter julen 2012, så har jag blivit meddragen in i detta. Jag vill nog inte kalla det för ett löfte egentligen, och definitivt inte förbjuda mig själv att äta lite godis då och då när jag är sugen för all framtid, men det känns bra att under en period bara ge min kropp bra mat. Det känns också lite roligt att för första gången tacka nej till bullen på fredagsfikat genom att säga “nej tack, jag har godislöfte” ;)

Jag äter faktiskt väldigt sunt för det mesta och även om det inte är så ofta så är jag ändå ett stort fan av choklad, glass och kolhydratrik mat som pasta och pizza, så det ska faktiskt bli intressant om jag “klarar” 3 veckor utan. Ja, det är bara 3 veckor. Herregud inte ett helt år! Och som en av tjejerna sa när jag såg lite skeptisk och orolig ut så är det ju inte för resten av mitt liv. Det är lite socker. Let’s go! ;)
/L

20130108-144602.jpg

4 Comments

  • 1
    Matilda
    January 12, 2013 - 9:34 pm | Permalink

    Tack för en grymt bra och inspirerande blogg :)
    Jag är en person som älskar att träna och gör det minst 5 ggr i veckan sedan väldigt många år tillbaka. Mitt problem är dock att jag är totalt helgalen i godis. Jag kan inte äta 5 bitar och sedan sluta utan det blir lätt en kilo om så finns. Efteråt mår jag naturligtvis skit, både psykiskt och fysiskt. Jag har på senare år lagt på mig ca 10 kg (nej, det är tyvärr inte bara muskler), jag är fortfarande inte tjock då jag alltid haft “turen” att vara naturligt smal men när jag har börjat växa ur alla mina kläder börjar det kännas lite tungt… Kilona har kommit succesivt så har knappt märkt det själv i princip.
    Skulle vara så otroligt tacksam om du har något tips för hur man ska stå emot sötsuget och dela med dig av det :) Samt om du ruvar på något tips för att undvika att äta för mycket mat och för stora portioner. Låter jättetöntigt; är ju bara att ta mindre portioner, punkt! Men nej, det är fasiken svårt alltså…
    Keep up the good work!

    • 2
      linneatraining
      January 13, 2013 - 10:50 am | Permalink

      Hej Matilda!
      Vad roligt att du tycker om min blogg! Tack för det! :)

      Det här med sötsug, hunger och frosseri är många gånger ett invant beteende tror jag. En start är att försöka sluta tänka på mat hela tiden. Kanske lättare sagt än gjort, men jag tror att när man lärt sig vad som är bra att äta och hur mycket och när man behöver äta så kan man släppa tankarna kring mat under resten av dagen.

      För att bli av med ett sockerberoende måste man helt enkelt sluta äta socker och gå igenom den där jobbiga perioden av abstinens, precis som vid vilket annat beroende som helst. Handlar det inte om ett beroende utan som sagt “bara” en vana så gäller det att bestämma sig för vad man vill göra, eller inte göra, och försöka att bryta den genom att tex ersätta med något annat nyttigare. Jag menar att man själv gör ju valet att gå och handla den där godispåsen så om du vill sluta äta godis så bestäm dig för att inte köpa godiset. Jag lovar att du kommer att överleva fredagskvällen utan. Behöver du något att tugga på så köp något annat som är bra för kroppen istället och som mättar istället för att trigga suget. Testa!

      Vad gäller portioner så skulle jag rekommendera att du lägger upp så mycket/lite du vill och behöver äta och sen inte ta mer. Till jobbet är det lätt att göra en färdig matlåda. När den är slut är den slut. Om man är hemma och kastrullerna står framme är det lättare att ta om. Portionera upp maten i lådor innan du börjar äta istället så finns det inget att ta om.

      Lycka till!
      Kram /L

  • 3
    January 12, 2013 - 10:42 pm | Permalink

    Jag kör faktiskt 100 dagar utan godis, snacks, skräpmat, fikabröd och alkohol.
    1 januari – 10 april och idag är första dagen som jag har känt ett bekräftat sötsug, men gissar på att det är för att tjejveckan drog igång idag. Men jag håller mig borta och har bestämt att jag får ta till premium-popcorn de gånger då det VERKLIGEN krisar – idag var inte en sådan dag ;-)

    • 4
      linneatraining
      January 13, 2013 - 10:32 am | Permalink

      Härligt Emelie! Inspirerande! :)
      Jag tycker att det svåraste är att behöva tacka nej när man blir bjuden på fika tex. Jag känner att jag måste äta för att inte vara otacksam. Men man får förklara vad man håller på med helt enkelt och hoppas att de förstår. Stå på sig! ;)

      Fortsatt lycka till!
      Kram L

  • Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>