Med sommarprat i öronen och fönsterplats i tågets färdriktning sitter jag nu på väg hem efter några underbara dagar tillsammans med min kompis Anna och hela hennes familj i Skåne. Vi har huserat på Storgatan i Ängelholm, varit på konsert på vackra Sofiero i Helsingborg och njutit av mysigt sällskap, god mat, powerwalks på strandpromenaden innan frukost och rosé i solnedgången. Imorse tackade jag Anna och hennes gästvänliga mor för allt och begav mig vidare ner till Malmö för ett kärt återseende med ett par gamla universitetsklasskompisar som numera bor i den pittoreska lilla staden.

Globetrotter har jag blivit kallad i min familj. Rest tvärs och kors över världen, sett mycket men är samtidigt ständigt sökande efter nya äventyr och nya platser att se. Borta bra, men hemma bäst håller jag med om. Jag älskar mitt hem, min hemstad. Det är där mina närmaste finns och jag vill helst inte missa en sekund av deras liv. Men jag måste få se mig omkring, upptäcka. Jag fylls av ny energi, livslust, ser saker med nya perspektiv och känner en mening.

Det har bara varit fokus på semester och strandhäng de här dagarna och mina och Annas PW’s är den träning jag fått till. Bättre än inget tänker jag. Till veckan blir det träning iaf. Riktigt vad får vi se.

Kram på er!
/L