Jag hade aldrig något “godislöfte” när jag var liten. Ni vet så där när man fick pengar av sina föräldrar om man inte åt godis på ett år. Jag vet inte varför. Mina föräldrar kanske inte ansåg att jag låg i någon farozon och behövde ett sådant löfte eller så uttryckte väl inte jag min önskan om ett tillräckligt starkt? Jag försökte i alla fall en gång med min dåvarande pojkvän; att han skulle ge mig en tusenlapp om jag höll mig borta från lösviktsgodis under en period. Han förstod inte riktigt vad han skulle få ut av det hela så det blev inget…

Jag är egentligen inte för att tvinga sig själv bort från saker man tycker om. Mat alltså. Det är bättre att äta det man verkligen gillar med måtta istället för att ta bort det helt. Det kan lätt slå över och det man har sagt åt sig själv att sluta äta är det man sen sitter där och vräker i sig. Men jag vill också tillägga att det ibland faktiskt kan vara bra för en att subtrahera något från sitt liv helt och hållet. Bara bestämma sig för att det ska bort. Allt vi stoppar i oss är inte till någon nytta. Vissa saker kan faktiskt vara direkt farliga. Men det är en annan, kanske något mer allvarligare diskussion än denna jag tänker föra här just nu.

Istället för att förbjuda sig själv att äta något speciellt, eller bara onyttiga saker i allmänhet, så tycker jag att det är bättre, och det kommer förmodligen att fungera lättare, om man istället fokuserar på vad man får äta istället. För äta bör vi. Jag brukar tänka är att jag ska äta sådant som kroppen vill ha; behöver på riktigt. Godis är inte ett exempel även om man lätt kan använda kroppens behov som ett argument när man tar köpbeslutet.

Hursomhelst, så har jag två kompisar som vid några tillfällen bestämt att de tillsammans ska sluta äta godis och sötsaker under en tid och den här gången, efter julen 2012, så har jag blivit meddragen in i detta. Jag vill nog inte kalla det för ett löfte egentligen, och definitivt inte förbjuda mig själv att äta lite godis då och då när jag är sugen för all framtid, men det känns bra att under en period bara ge min kropp bra mat. Det känns också lite roligt att för första gången tacka nej till bullen på fredagsfikat genom att säga “nej tack, jag har godislöfte”

Jag äter faktiskt väldigt sunt för det mesta och även om det inte är så ofta så är jag ändå ett stort fan av choklad, glass och kolhydratrik mat som pasta och pizza, så det ska faktiskt bli intressant om jag “klarar” 3 veckor utan. Ja, det är bara 3 veckor. Herregud inte ett helt år! Och som en av tjejerna sa när jag såg lite skeptisk och orolig ut så är det ju inte för resten av mitt liv. Det är lite socker. Let’s go!
/L